dåliga tider

jag hatar att veta att folk mår dåligt men ännu värre är det när man inte kan se
smärtan på utsidan bakom alla fejkade leenden. Jag hatar när vänner följer
med och håller inne allt som måste ut i form av tårar och skrik. Jag vill vara där
och ta emot alla tårar och trösta men ibland vet jag inte hur jag ska gå till väga,
varför skulle just mina ord få en person att må bättre när allt jag kommer kunna
göra är att gråta tillsammans med personen? Och varför finns ordet "självmord"?
Det löser ingenting , det får bara folk att minnas, ett minne man inte vill ha med sig
livet ut. Man föredrar hellre skratt och glädje, lyckan man får från varanndra.
eller vad föredrar ni ?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0